Den första masstransporten till Auschwitz
År 1940 masstransporterades den första gruppen polska politiska fångar, 729 män, från Tarnów-fängelse till Auschwitz. Natten mot den 14 juni togs fångarna till stadens judiska badhus där de fick bada och äta. Maten levererades till männen från lokala kvinnor verksamma inom Röda korset. Tidigt på morgonen den 14 juni fick fångarna, som sovit kvar på badet över natten, stiga upp och ställa sig i rader om fem. Så fick de sedan gå till tåget genom Tarnóws gator, som var helt folktomma den tidiga timmen men åskådare i fönstren till husen som kantade vägen kunde betrakta fångarna när de gick mot sitt tåg. Marschen gick längs Krakowska-gatan och männen var knäpptysta när de gick. Det enda ljud som hördes kom från deras trampande fötter.
När fångarna kom fram till stationen eskorterade tyskarnas vakter dem ända fram till tågdörrarna och så fick de kliva ombord på ett passagerartåg. De satt i tredje klass, 8-10 personer per sektion, 4-5 personer per bänk och fångarna fick inte prata eller öppna fönstren på tåget. Så avgick tåget. En minnessten finns uppställd på tågstationen för att påtala och påminna alla om denna historiska händelse.
Kl 8 på morgonen den där dagen klev alltså 729 fångar ombord på tåget i Tarnów men bara 728 fångar anlände senare i Auschwitz. En man gjorde ett flyktförsök precis innan tåget nådde Kraków. Han hoppade ut från ett fönster och blev skjuten när han flydde. När tåget gjorde ett stopp vid Krakóws station mitt på dagen möttes de av nazistflaggan och högtalare som vrålade ut informationen om att Paris hade fallit och alla de tyska soldaterna firade segern längs plattformen.
Tåget gjorde också ett stopp på gränsen mellan ”Tredje riket” och ””The General Goverment” och fångarna trodde ett tag att de skulle fraktas in i ”Tredje riket” men tåget fortsatte och senare på eftermiddagen kom de in på stationen Auschwitz. Fångarna visste inte vart någonstans de var när tåget långsamt gled in på de gamla slitna tågspåren. Tåget stannade till slut precis framför ”The Monopoly buildings” bara ett stenkast från lägrets sedermera huvuddel. Byggnaden var helt omringad av taggtråd och vaktkurer och SS-soldater stod uppradade längs gången och väntade på de nya fångarna. Så fort fångarna klev ut ur tåget började soldaterna sparka fångarna och slå dem med kolvarna på sina gevär.
Det fanns utöver SS-soldaterna en en grupp om 30 män, klädda i randiga kläder med gröna trianglar på bröstet. De såg ut som sjömän, tyckte de nya fångarna först men dessa män Kapos, alltså tyskar och lägrets första fångar, utvalda till lägret för sin enastående brutalitet och våldsamhet. (En kapo var alltså en fånge i nazistiska koncentrationsläger som blev lägerledningens medarbetare med uppgift att vakta de andra fångarna. En kapo ledde fångarnas arbete och var ansvarig för resultaten. Övers. Anm.) Även dessa 30 kapos slog på de nya fångarna när de passerade grinden på väg mot lägret. En man, Karl Fritzsch, tog därefter ledning och började ropa ut fångarnas namn ett i sänder. När en fånges namn ropats upp var denne tvungen att gå ner i byggnadens källare. Där blev männen registrerade med nummer och fick klä av sig, återigen bada samt raka av sig allt hår.
Efter att alla fångar skrivits in samlades de för att höra Karl Fritzsch tala till dem om att de inte hamnat i ett fångläger, utan i helvetet. De blev infösta i Monopoly-byggnadens första våningsplan och fick sova där den första natten, på madrasser av hö som låg utlagda på golvet. Byggnaden var oerhört varm och dammig och natten igenom blev de väckta av SS-soldater och kapos vilket orsakade panik hos de nya fångarna. Och det här var bara den allra första början på deras vistelse i Auschwitz fångläger…
Av: Alina Nowobilska, historiker specialiserad på 1a försändelsen fångar till Auschwitz, 2020-06-14 (översatt av: Catrin Genborg, 2020-09-03)
Är du intresserad av mer information kolla gärna in Alina Nowobilskas twitter, där hon postar viktigt historiskt material kring Auschwitz fångar varje vecka! Jag kom i kontakt med Alina Nowobiliskas forskning i samband med egen släktforsknings- och inspirationsresearch och tycker hennes arbete och den historia hon förmedlar behöver spridas, så att fler får kunskapen och påminnelsen om vad mänskligheten är kapabel till. Vi måste våga se det hemska, så vi kan hjälpas åt att jobba tillsammans mot en bättre värld. Med Alinas tillåtelse har jag därför översatt lite av hennes material (ovanstående) till svenska för större tillgänglighet. /Catrin G. 2020-09-16
